Sorgens dag

Dagen var bra ända tills jag fick höra om att Leija dött ( det är alltså en hund jag gillat starkt, inte min hund men ändå). Ja visste att den här dagen skulle komma men inte idag... å inte imorgon heller... Åh va ja sku ha villa se henne en sista gång! Senast jag såg henne var på höstlovet, vilket inte kanske är så länge sen men ändå.

Jag har allltid älskat henne, mer än nåt annat djur på jorden. Hon va helt enkelt VÄRLDENS BÄSTA HUND. Som jag har "pajat" henne, kastat pinnar/kottar åt henne och har man plaskat för mycket i vattnet har hon hoppat i och försökt rädda en för att hon tror att man håller på att drunkna. Alla promenader vi haft, vinter som sommar, helst utan koppel för det har hon aldrig gillat. Hon trivdes att springa fri ut i skogen på egna äventyr, jaga rådjur å vad hon nu höll på med. Hon kom för det mesta då man ropade ( Obs! för det mesta). Jag minns hur hon jagade snöbollar man kastade åt henne, hur hon var med på skidturerna i Ylläs och sprang i spåret. Hur hon alltid skällde och gnydde då man kom.... Hur hon ville att man skulle paja henne och hålla hennes tass...

Klarar inte av att skriva mer... Sorgen e stor och jag kommer nog aldrig att glömma henne.
Hon blev 12 år, större delen av mitt liv har hon funnits där, inte varje dag men då man träffades kände hon alltid igen en.

Älskade Leija <3 Vila i frid! Kan fortfarande inte fatta att du är borta....