Når snart bristningsgränsen...

Jag är trött, mitt huvud är tomt, va e de för fel?

Känner en stress som kommer krypande mer och mer, av vad? Jo att jag aldrig har tid att bara vara in i veckan. Håller man på så klarar man det inte någon längre tid. Det går en tid genom att prioritera det som är viktigast att man får undan ( alltså gjort) men till slut kommer en bristningsgräns, då stressen över att man skall skriva en recesion av en diktsamling på torsdan som jag inte ens har öppnat ännu. En finska bok som skall recenseras på måndagen som jag inte har kommit riktigt långt i som blev utbyten av en novell idag eftersom jag insåg att tiden inte räcker till för att jag skall hinna läsa en finska bok ( tar väl mig ungeför ett år eller så). Och mitt eviga tjat om hälsa essäerna som jag fortfarande har en och en halv essä kvar som ja sku vila ha UNDAN! Men var finns den extra tiden varje kväll?? Det enda jag gör på kvällarna efter mitt vanliga program är att sitta med en massa läxor och ändå så hinner jag inte göra alla läxor?? ( å de e int för att jag är på fb, om nån trodde det) Och matte kursen, vad sysslar vi med där egentligen? Trevliga engelska läxor där man får som läxa att översätta ett helt långt sjukt-svårt stycke där man måst kolla upp vartannat ord för att förstå vad det hela handlar om. En filosofibok som jag knappt har öppnat och vi har provvecka nästa vecka... Ja tror att de var allt. Sedan finns det ju bisaken med pianoläxorna som egentligen borde gå före allt annat den här våren!! Men som ändå inte gör det konstigt nog. Skall försöka ändra på det. NU skall jag sluta gnälla och bege mig isäng för att förhoppningsvis vakna pigg och glad imorgon och INTE somna i duschen...

Det är inte så dåligt ställt som det kanske verkar, skenet bedrar, försöker bara klargöra mina tankar för att se vad som är fel ;) Det lättar på bördan då ;) Sov gott, gonatt! :)